Lejah! <3
Så kom hon äntligen! Våran fina fantastiska underbara lilla tjej.
Den 4/2-2017 kl 17:31 är hon född.
På morgonen vaknade jag tidigt o gick på toaletten för att upptäcka att jag blödde lite grann. Obehaglig upptäckt och vi åkte till förlossningen för att kolla upp det.
Jobbigt eftersom vi lördagen veckan innan hade vart inne för att jag inte kände så mkt i magen.
När vi kom in runt 8 på morgonen o de satte en kurva på mig o hittade hjärtat började jag gråta, jag orkade inte med o va så rädd o orolig i 3 veckor till. Jag trodde ju att jag skulle gå över 2 veckor o det här var ju en vecka innan beräknat datum.
När jag legat med kurvan i en 30 min o allt såg bra ut kom det in en student tillsammans med barnmorskan. Hon frågade om hon skulle "känna efter" o se hur allt var, vilket jag absolut tyckte var en bra ide.
Hon kände o sa, oj här känner jag ett huvud! O sedan sa hon att jag var öppen 2 cm o de sa båda att det skulle bli barn inom dem närmsta veckan.
När vi ändå var i den delen av stan o klockan var strax efter 8 en lördagmorgon föreslog jag för Fredrik att vi skulle stanna på bageriet o köpa frukostbröd, vilket han tyckte var en bra ide.
Sagt o gjort o vi åkte hem o hade mysfrukost.
Jag kände några mindre sammandragningar men det var inte så farligt.
Efter frukost fortsatte jag o blöda o hade lite sammandragningar som kändes något mer.
Sedan gick slemproppen. Jag visste ju att den kunde gå en vecka i förväg men jag ringde ändå till förlossningen igen o berättade läget. De sa att det var normalt o att jag skulle ta ett bad o en alvedon om jag behövde. Sammandragningarna hade oxå ökat lite i kraft.
Jag sa att jag klarade mig utan alvedon men tog ett bad.
Det gick ett tag till o jag började känna att nu börjar det kännas ganska mkt ändå. Ringde igen o sa det. De sa samma sak igen. Bad o alvedon. Under samtalet fick jag sätta mig mer o andas igenom 3 sammandragningar. När de var över sa jag så ursäkta varpå kvinnan skrattade lite o sa -det är ingen fara, du andas jättebra!
Hahaha ^^
Jag hade ju redan badat men tog en alvedon. Hon sa oxå att om vi ville åka in så skulle vi ringa innan igen. Här var klockan runt 14.00
Efter vad jag tyckte kändes som 10 min blev sammandragningarna värre. Fredrik försökte få mig o äta pizza för att jag skulle få o mig nåt o jag åt en tugga haha
Fredrik hade koll på värkarna men en app o jag ringde igen o sa att nu måste vi nog få komma in. Då hade jag 5-6 verkar på 10 min o det hade inte gått 10 min som jag trodde, det hade gått ca 30 sen jag ringde gången innan. Kom in sa dom.
Jag låg ner i baksätet på bilen de 10 min vi har hemifrån till sjukhuset. O bad Fredrik köra sakta i alla rondeller o när han körde på kullerstensgatan vid tågstationen. Mellan värkarna kändes allt bra men just när dom kom var det bara att andas igenom o försöka hålla sig stilla :p
Framme på förlossningen ställde vi oss utanför o på den vägen in från dörren till avdelningen fick jag sätta mig o andas 3 ggr.
Väl framme fick jag en ny kurva på magen.
En grej som mätte hjärtljud o en som mätte värkar. Där låg vi i ca 20 min.
Den som mätte värkar såg Fredrik o rapporterade till mig. Nån va på 120 men de flesta låg mellan 60 och 80 o var 5:de kanske var ganska stark.
Vi trodde 120 var rejält o 60-80 småvärkar men såg sen på utskriften att de låg i topp på grafen. Hoppsan de var visst rätt starka :p
Sedan kom en barnmorska in och skulle kolla hur mkt öppen jag var.
4 cm tydligen o både jag o Fredrik trodde vi skulle bli hemskickade igen haha ^^
Men barnmorskan sa - jaha då var det dags! Och började plocka fram rockar o grejer.
Vi blev helt paff haha
Jag frågade om hur det var med ryggmärgsbedövning o så varpå hon svarade att värkarna blir inte värre än så här och att jag hade vart jätteduktig som gjort det här värkarbetet på bara en 500 alvedon.
Då kände jag att jag inte behövde ryggmärgsbedövning utan valde o bara få lustgas.
Vi fick ett rum o jag fick en pilatesboll och lustgasmunstycket i handen. Här var klockan runt 16-tiden.
De dimmade ljuset o gick ut o lät mig vara. Fredrik gick o flyttade bilen o där satt jag, gungande på en pilatesboll o tog lustgas så fort jag "kände pirret" för en ny värk som det kallade det. Dock tyckte jag inte lustgasen hjälpte riktigt under värken.
Det kändes lite snurrigt några ggr fast strax efter värken klingat av. De hade inte heller lustgasen på full effekt sa dom men det behövdes inte mer tyckte jag.
Nu var det en ny andningsteknik som gällde. Från korta snabba till nu långa andetag där jag sög in lustgasen o samtidigt kramade en kudde hårt med andra handen och fokuserade på 2 skruvar i en fönsterkarm på andra sidan rummet. ^^
Fredrik kom tillbaka o jag bad honom om 2 saker: om barnmorskan kom så fick de inte gå för skruvarna om jag fick en värk och det andra var att när mina värkar kom så ville jag att han skulle hålla sig still så jag kunde fokusera på värken o inte behövde fundera på vad han gjorde Hahaha
Efter nån timme kom barnmorskan o sköterskan tillbaka o frågade hur det gick.
Sedan sa de att de skulle sätta nåt som mäter hjärtslagen på barnets huvud för som hon sa - det är min uppgift o se att barnet mår bra.
Hon skulle även känna efter hur mkt öppen jag var då.
-Jaha, vad tror du nu då? Sa hon till Fredrik.
Fredrik visste ju, precis som jag, att dom brukar säga att man öppnar sig någon cm i timmen men drog ändå till med lite mer o svarade 7cm?
- vad sägs om 10? Svarade barnmorskan.
På ca en timme hade jag gått från 4 till 10 cm öppen och barnmorskan sa att vid nästa värk skulle de ta hål på hinnan så vattnet skulle gå.
Sagt o gjort o när hon precis gjorde det sa hon
- eh, aha, oj! Du kan ju börja krysta nu om du vill.
Huvet åkte ner o tryckte på direkt.
Eh jaha ok kände jag :p
Jag som hade en bild av innan hur jag trodde jag ville stå under själva krystningsfasen ville inte direkt byta position under det här skedet även om de frågade mig. Jag låg på sidan o de höll i mitt ben när de tog hål på hinnan o jag svarade
- nej jag vill ligga såhär, håll i mitt ben!!
Haha jag kommer ihåg att dom skrattade åt mig då :)
Sedan var det dags att krysta. De sa att jag kunde ta lustgasen emellan värkarna vilket jag gjorde mellan första o andra värken, men jag tyckte inte det hjälpte nåt så jag bad bara Fredrik hålla den istället.
De frågade mig om de skulle stänga sv den men jag orkade inte fokusera på det o sa bars jag vet inte, låt den bara va! Så Fredrik fick stå o hålla i den.
Jag fick ett handtag som jag kunde hålla i o efter ett par 2-3 värkar fick jag ordning på hur man skulle krysta.
Mitt i sa barnmorskan -oj, vänta lite.
Så lagom lätt lixom :p
- jag fick trycka tillbaka huvet, sa hon då
Eh aha, why? Kändes det som haha även om jag förstod att det var för att jag inte skulle gå sönder.
14 minuter efter att de hade hål på vattnet så kom hon, lilltjejen! <3
Ca 2 timmar efter vi kom in. De sa att jag var som gjord för att föda barn o att jag måste komma in i tid vid ett eventuellt till barn ;p
Där o då blev livet för alltid förändrat!
Vi hade fått den mest fantastiska gåvan man kan få! Livet kommer aldrig bli detsamma o jag skulle aldrig vilja ha det så heller <3